Två gånger på en vecka har jag svarat samma sak när jag har fått frågan vad jag jobbar med. Mitt svar har inte varit planerat, utan bara ploppat ur munnen. ”Jag försöker ha så roligt som möjligt. Och jag hatar möten.”

Jag är faktiskt lika trött på frågan vad jag jobbar med, som vad jag är på möten.

(Tips! Vill du veta vem någon är och vad de värderar i livet? Fråga då inte vad de jobbar med. Fråga istället vilka de är och vad de värderar i livet. Helkonstigt, jag vet.)

Hur som helst. Angående det där med möten så kom jag nyss på en sak. Det var därför jag påbörjade inlägget.

För en massa år sedan tröttnade jag (som anställd) på alla interna möten. Min lösning var att meddela kollegorna: ”Jag är med på möten i 30 minuter. Sedan går jag, oavsett vad vi har kommit fram till.”

En halvtimme in i mötet tackade jag alltid för mig och gick tillbaka till skrivbordet för att jobba på riktigt.

Men jag är osäker på om de andra lärde sig något av detta. Så vitt jag vet sitter de fortfarande runt sitt mötesbord, och doftar på blommorna.