Livet består av uppställda dominobrickor. Om en liten sak går fel börjar de falla. Därefter följer en lång kedja av problem, konflikter och ilskna känslor. Jag försöker att springa ikapp och reparera det dåliga. Jag vill förklara vad jag menade, ta reda på vad som egentligen gick fel och se till att alla förstår varandra – vilket alltid leder till fler konflikter.

En vän har en lösning hon kallar för timeout. Det är en variant av en pausknapp som vem som helst – familjen, vännerna och kollegorna – kan använda. Om någon säger timeout är det omedelbart slut på diskussionen – oavsett hur mycket de andra har kvar att säga. Sedan kan alla gå därifrån utan att riskera att hamna i nya konflikter. När stämningen har lugnat sig igen kan samtalet fortsätta.

”Ibland tappar jag energin på en sekund. Jag förstår att det kan vara svårt för andra att fatta att energin inte bara försvunnit lite grann. Helt plötsligt är den borta. Och då måste jag gå NU. Det finns inte tio minuter till. Det tror jag människor kan uppfatta som lite abrupt, och att jaha, där gick hon iväg.”

Tankar från en person med adhd

De rosa hörselkåporna

När livet yr omkring och jag är stressad vill jag bara jaga vidare. Varje gång jag stannar upp märker jag hur musklerna är rastlösa och rycker, därför är det lättare att jaga på. Men det är just att låta stressen gå rakt igenom mig som är lösningen.

För att nå dit tar jag på mig ett par rejäla hörselkåpor – du vet sådana stora skyddslurar som byggarbetare har för att stänga ute ljud – som jag har målat rosa så att familjen ska se att det inte är läge att prata med mig just då.

Sedan sitter jag stilla och lyssnar inåt. När en tanke dyker upp skriver jag ner den. Det brukar göra att jag slappnar av, det vill säga om jag står ut med paniken och orkar sitta stilla så länge. En annan fördel är att jag kan läsa vad det är som yr omkring inuti mig, för när jag är uppjagad är stressen det enda jag ser och känner.

Konferens med dig själv

Människor kan vara fantastiska. Samtidigt behöver säkert du också tid där du bara tar hänsyn till dig själv. Se till att skapa luckor i vardagen – reservtid i kalendern – för att låta tankarna glida omkring. Om du delar lägenhet eller hus med andra, säg till dem att du vill vara ostörd under några timmar.

I vår familj kallar vi det att skalmanna, att likt en sköldpadda krypa in i sitt eget skal.

Exempelvis kan du skalmanna genom att stänga in dig i ett rum, plocka svamp eller bär, sätta dig på en sten i skogen, baka något, lyssna på musik eller gå på restaurang. I korthet, ha en konferens med dig själv.

Den där #!%# mobilen

Ju mer jag stirrar på mobilen, desto mer splittrad verkar jag bli. Därför försöker jag låta bli den så ofta jag kan. För att lyckas behöver jag lägga mobilen i ett annat rum, annars sneglar jag på den hela tiden. Det är det fysiska avståndet som är lösningen. Allt längre bort än några meter fungerar.

Sätt mobilen i ljudlöst läge och strunta i allt vad uppdateringar och sociala medier heter. Ta bort alla flaggor, markeringar och pling som säger att du får mejl eller gillningar. Jag har hört folk säga att det finns andra saker i livet man kan ägna sig åt än att mobila dygnet runt.

Yoga och meditation

Sedan finns de där tipsen som kanske är bra, som jag egentligen inte vill prova. Som yoga. Men eftersom jag anar att det finns något vettigt där lägger jag med tipset från en vän. Kanske funkar det för dig.

”Jag har upptäckt att regelbunden yoga och meditation hjälper mig mer än något annat. Tankarna som rusar kors och tvärs i hjärnan saktar ner. Ibland kan jag på bara tio minuter få dem att tystna helt eftersom jag blir koncentrerad på rörelserna, balansen, andningen och hur det känns i kroppen. Då finns det inte utrymme för något annat.

Yoga är krävande och upptar hela mitt fokus. Samtidigt är jag lugn, får motion och mår bättre i kroppen. Känslan håller också ofta i sig ett bra tag efteråt.

Jag tror att de flesta som har adhd borde testa daglig yoga under några veckor. Då menar jag inte att bara testa ett pass eller två eftersom effekterna brukar ta längre tid. Jag är övertygad om att det tränar oss i att lugna våra överaktiva hjärnor.”

/ Tankar från en person med adhd

Säg kanske, inte ja

Ja! Det är väl klart att jag vill vara med. Bra idé. Vi kör direkt. Så brukade jag svara. Sedan kom sjukskrivningarna, i plural, eftersom jag behövde mängder av dem för att börja lära mig av mina misstag.

Någon gång frågade en terapeut om jag verkligen behövde tacka ja till allt och alla. Först tyckte jag det var en löjlig fråga, men den stannade kvar i mig.

Under de följande månaderna blev kanske det magiska, räddande ordet. Jag tycker fortfarande att ALLA nya idéer och projekt jag diskuterar med andra är de bästa någonsin. Däremot är mitt svar inte längre ett självklart ja. Nu försöker jag istället säga saker som: Det där låter intressant. Låt mig fundera på saken innan jag bestämmer mig.

Unik, som alla andra

Det som lugnar ner mig behöver inte fungera för dig. Som tjugoåring brukade jag till exempel dricka ett enormt glas kaffe med varm mjölk innan jag skulle sova, något andra säger ger dem motsatt effekt.

Utan musik skulle jag dö

Det finns människor som säger att de inte kan leva utan musik. Att det är vad som ger energi till deras liv. Jag förstår känslan, men på ett kanske udda sätt.

Jag har faktiskt lagt in mig själv på psykakuten två gånger. Vid ett av tillfällena – en decemberkväll för många år sedan – gjorde jag det eftersom mina hörlurar gick sönder under promenaden till matbutiken. Valet stod mellan att ringa en taxi och åka till psykakuten – eller gå ut i skogen, lägga mig ner och invänta döden. Så viktig är musiken för mig.

Styr humöret

När livet brakar ihop brukar jag släppa allt jag håller på med, sätta på mig hörlurarna och spela musik. Det löser inte livets alla problem, men det gör att jag får en stunds andningspaus och en chans att hitta fokuset på nytt.

Tycker du att det är tråkigt att diska och göra andra vardagsuppgifter? Slå igång musik eller en ljudbok. När det händer fler saker i livet brukar det tråkiga bli mer intressant.

Använd spellistor utifrån hur du mår och vad du behöver känna. Generellt verkar många tycka att instrumentell musik, eller musik de kan texten till, fungerar bättre eftersom den puttrar på i bakgrunden utan att kräva någon uppmärksamhet.