Älska din nästa som du älskar dig själv, säger bibeln. Men jag tror inte ens att personerna som skrev orden förstod innebörden av dem.

Den enda förklaring jag har hört är att fokuset i talessättet ligger på din nästa. På främlingen runt hörnet. Att du bör visa medkänsla och kärlek för dem du inte har någon tidigare koppling till.

Visst kan det vara svårt. Men det finns något mycket svårare.

För om du ska kunna älska din nästa lika mycket som du älskar dig själv, så behöver du kunna visa dig själv kärlek först.

Du måste kunna älska dig för den du är. Träna på att acceptera det du aldrig vill acceptera. Förlåta dig för den du en gång var, och för allt du har gjort och sagt – allt det där du fortsätter att älta. Förlåta dig själv för din oförmåga att förändras, trots att du gång på gång lovar dig själv bättring.

Så, ja. Visst är det bra att älska din nästa. Men är det inte bättre att börja med dig själv?