Motorn hos en person med adhd har inget tomgångsläge. Den måste upp i 4 000 varv, annars tar det stopp. I längden skapar det här ett brutalt slitage som leder till utbrändhet och sjukskrivningar.

Jag brukar jämföra det med en konstant balansakt. Att jag från morgon till kväll går på lina. Medan jag är där uppe på linan, och försöker undvika att trilla ner och slå ihjäl mig, behöver jag dessutom jonglera det som vanliga människor ägnar dagarna åt: jobba, fika med vänner, laga mat till familjen, hitta tid för avkoppling och allt annat.

Det här kapitlet handlar om att ta kontrollen över känslorna innan perspektivet försvinner och proportionerna blir galna.

Lär känna dig själv

För att kunna göra någonting åt känslostormarna behöver du först lära dig att känna igen dem. Vad är det som händer strax innan humöret kraschar och konflikterna uppstår? Och ännu viktigare, vad är det du känner?

Ta ett papper och skapa två kolumner. Överst i kolumnerna skriver du två rubriker: Händelse och Känsla.

Nästa gång du kraschar skriver du kortfattat och konkret vad det var som hände. Någon sade emot mig eller Jag glömde handla mjölk.

I den andra kolumnen beskriver du vad du kände. Jag blev förbannad eller Jag var ledsen. Många människor, även de utan adhd, har svårt att både förstå vad en känsla är och dessutom att hitta rätt känsla, eftersom det vi egentligen känner ofta begraver sig under andra känslor.

Tricket här är inte att hitta en lösning för varje jobbig händelse och känsla. Det är alldeles för krångligt att jobba så. Det enda jag vill att du ska göra är att börja lägga märke till vad det är som gör att du spinner ur kontroll och hur det känns.

Nästa steg är att hugga av och bryta känslan så fort som möjligt. Det här är löjligt svårt, men det funkar. Jag ska snart visa vad jag menar med ett exempel.

Genom att lägga märke till vad som får dig att krascha kan du snart göra något åt det. Strunta i att göra två kolumner, om du vill, eftersom de har samma syfte. När du känner igen antingen händelsen eller känslan behöver du så snart det går utlösa fallskärmen och hoppa. Vad du egentligen gör är att ta en timeout, som du redan har läst om.

”Jag minns tydligt hur förbannad jag blev när min man bad mig att vattna blommorna. Vi hade precis grälat om någonting oviktigt och jag hade slängt mig på sängen – tvärsur.

Sedan, från ingenstans, bad han mig att vattna blommorna. Jag blev så paff att jag ilsket stampade iväg och hämtade vattenkannan.

Fem minuter senare, när jag mötte hans ögon och han log, märkte jag att den värsta ilskan i mig hade försvunnit. Istället för att som vanligt försöka diskutera oss ur konflikten hade han helt enkelt bara plockat bort den.”

/ Tankar från en person med adhd

Fler knep

Spring utanför ytterdörren och slå igen den. Sak samma om du har skor på dig eller är barfota, om det är tjugo grader varmt ute eller regnar. När du slår igen dörren lämnar du kvar stora delar av problemet inomhus.

Lägg ifrån dig mobilen, hoppa in i duschen med kläderna på och vrid igång den på full sprutt. Du kanske har hört ordet kalldusch, men jag lovar att du aldrig har provat ett snabbare sätt att bli på bra humör.

Kör ett hårt träningspass. Ring en vän. Hugg ved.

Explodera och vräk ut

På jobbet lägger jag mycket tid och energi på att tona ner mig själv. Problemet med att dämpa eller bunkra känslorna är att stressen växer. Som alla behållare kan du bara lagra en viss mängd innan det rinner över. Med det menar jag att du till slut inte kan hålla inne med allt utan råkar avfyra den stora känslobomben i ansiktet på någon. Och så var även den dagen körd.

Det kanske låter konstigt, men lösningen är att explodera och låta känslorna skjuta åt alla håll. Du behöver bara göra det kontrollerat.

Är du nära att explodera? Ta den timeout jag fortsätter att tjata om. Gå iväg. Ställ dig i en garderob och skrik. Slå på högljudd och aggressiv musik i öronen några minuter. Kura ihop dig i fosterställning i sängen och rulla fram och tillbaka. Gråt. Allt är tillåtet så länge det inte drabbar någon annan och du får ur dig känslorna.

Planera in små explosioner för att undvika de stora. Träna sporter där du kan göra om känslorna till någonting fysiskt. För mig har kampsporter fungerat bäst. För dig kanske det är bättre att kasta spjut, löpträna eller köra gokart. Sätt upp en sandsäck i taket eller skaffa en extra stryktålig kudde du kan försöka att slå ner väggen med.

Se till att ta plats. Det går åt betydligt mer energi att minimera och göra dig osynlig. Omge dig därför med människor du kan vara dig själv med, och platser där det är okej att flippa ur och skifta humör. Det här är en av de stora utmaningarna för mig i relationen med familjen.

Jag har fått höra att andra människor inte förstår vad jag känner. Anledningen är att jag tydligen känner en sak men visar upp en oberörd fasad utåt, vilket jag är omedveten om. Därför tränar jag på att kroppsspråket, rösten och ansiktsuttrycket ska hänga samman med vad som pågår på insidan. I dag fungerar det här mycket bättre än tidigare.

Jag är övertygad om att ju mer du tränar, desto lättare blir det att umgås med andra och skapa djupa relationer.

”Jag vet att jag snabbt växlar i humör. Ofta slår det snabbare om från positivt till negativt än tvärtom. Det är också de negativa känslorna som biter sig fast.

När jag blir förbannad mår jag dåligt och vill bara kräkas resten av dagen. Och om jag bråkar med någon kan jag inte göra något annat förrän jag har löst konflikten. Jag fastnar i skiten och tycker att jag är en värdelös människa.”

/ Tankar från en person med adhd

Behov av beröm och uppmuntran

Alla människor behöver bli bekräftade för vilka de är, att de är okej och får vara med i vår grupp. Vi med adhd verkar vara en bottenlös brunn på flera sätt när det kommer till beröm. När du slänger positiva ord på oss försvinner de ner i djupet på några sekunder, men det är knappast förgäves. Utan flödet av uppmuntrande och bekräftande ord återgår vi snabbt till att såga oss själva.

På min 38-årsdag fick jag den bästa presenten jag någonsin fått, en svart kartong med lika många lappar som jag fyllde år. På utsidan av kartongen stod det 38 anledningar till varför du är bäst. Att det sedan tog ett år innan jag tog mig igenom lapparna, eftersom jag blev så rörd och grät så fort jag läste något, är en annan sak. Kanske är det dags för dig att be om någonting liknande nästa gång du fyller, eller ge bort det till någon du känner?

Skaffa en glasburk. Skriv lappar med småbelöningar och berömmande saker om dig själv, vik ihop och lägg dem i burken. Ta en lapp när du behöver muntras upp. Sedan är det nog bra om du skriver någonting annat än ät en chokladkaka på varje lapp.