Visa bristerna

Vi säger glatt att ingen är perfekt, sedan försöker vi ändå att vara det. Vi jämför oss med alla andra och försöker bygga vackra fasader. Jag är likadan själv.

Tänk tillbaka på karaktärer i böcker du läst och filmer du sett. Ingen av dem har varit osårbara. De blöder, gråter och dör av en enda anledning – för att du ska känna någonting för dem. Inte ens Stålmannen är perfekt. Lägg lite kryptonit i hans ficka och se honom förtvina.

Vi umgås inte med våra vänner för att de är perfekta. Vi älskar dem för att de är som de är. Uppåt och härliga den ena dagen och irriterande den andra. Det perfekta är ointressant. Kärleken förblindar, men bara tillfälligt.

Att vara sårbar och visa sina brister är aldrig detsamma som att vara svag. Snarare skapar skavankerna en mänsklig känsla. Det är när vi vägrar erkänna bristerna – som andra redan ser – som förtroendet för oss dör.

Säg som det är

Skriver du texter till företagets webbsida? Vad skulle hända om du visade upp er sämsta affär och största misstag någonsin? Beskriv i detalj vad som gick fel och vad ni lärde er genom det.

Skriver du artiklar om de anställda? Strunta i att gräva ner dig i deras jobb och visa istället upp dem som människor.

Prata ölbryggning, kattshower och familjeliv. Det är ändå sådana saker vi gillar mest. För de flesta är jobbet bara ett sätt för att få pengar till det vi egentligen bryr oss om.

Vi vill heja på underdogen. På den som kämpar, aldrig ger sig och vinner trots enorma svårigheter. I en värld fylld av glättiga ytor och spegelblanka fasader längtar vi efter saker som betyder något.