När arrogansen blev en lärdom

Vid två tillfällen de senaste åren minns jag tydligt hur jag misslyckades. Anledningen? En ”det här är medicinen, så gapa och svälj”-attityd.

Det första tillfället var en värdegrundsföreläsning. Jag var så trygg med vad jag skulle göra att jag helt glömde varför jag var där (för att hjälpa dem, inte mig). Så när feedbacken kom löd den inte ärlig, rolig och provocerande. Istället beskrivs jag med ord som dryg och arrogant.

Det andra tillfället gällde en offert. Istället för att lämna en det-här-löser-vi-tillsammans-offert på en knapp A4 lämnade jag in bortåt tre sidor med en rätt så detaljerade plan för att lösa ett svårt uppdrag. Givetvis – insåg jag först efteråt – blev kunden inte intresserad av att köpa. Istället tog de planen och började jobba på egen hand.

Och i går fick jag ett meddelande från en yngre reklamare jag är mentor för. Personen hade varit på en anställningsintervju där uppdraget var att pitcha (sälja) in ett reklamupplägg. Det blev inget jobb utan en hemläxa. ”Nja. Du har missuppfattat allt. Kom tillbaka på fredag och försök igen.”

Lärdomen i alla tre situationerna är väl denna: Tro inte du vet hur allt är och vad människor behöver. Vad sägs istället om att prova nyfikenhet och ödmjukhet?