Hösten 2013 lyssnade jag till Mikael Ahlerup, vd för Astrid Lindgrens Värld, när han föreläste på Östsvenska Handelskammaren i Norrköping. Det blev en oväntad timme. Han var inte där för att sälja in teaterparken och berätta om alla de priser de hade vunnit, eller hur mycket kundnöjdheten hade ökat de senaste åren, eller att han själv blivit utsedd till Årets chef 2011 av tidningen Chef.

Han var där för att berätta en saga – den om arvet efter Astrid Lindgren. Hur hennes namn kunde ha hamnat på en nöjespark stöpt i samma form som alla andra. En nöjespark fylld av Pippi-karuseller, tombolahjul och pommes frites. Men så blev det inte.

Strategin som Astrid Lindgrens Värld valde för femton år sedan var enkel – och en helt annan.

Inga hamburgare och pommes i sagorna

Mikael Ahlerup berättade att det enda beslut de tog var att allt skulle vara på riktigt. Ut åkte hamburgare och pommes frites. Istället började de själva göra köttbullar i den egenbyggda köttbullsmaskinen. Och pannkakor i pannkaksmaskinen.

Pippi Långstrump fick en egen sjö där hennes sjökapten till pappa nu kommer seglande varje morgon, i en riktig båt. Moderna glasfasader på 50-talsgatan ersattes av fönster och dörrar från 50-talet. Allt som inte passade in i Astrids sagor byttes ut – ända ner till detaljer som lampknapparna på toaletterna. Parken skulle växa fram ur sagorna, ingenting annat.

Tioåringen som ville bli vd

När jag kom hem efter föreläsningen med Mikael Ahlerup berättade jag för vår tioåriga dotter vad jag hade hört. Jag sa också att Mikael skulle sluta som chef och börja på ett annat jobb. Först blev hon sur eftersom chefen på hennes favoritpark skulle sluta.

Sedan växte en idé fram att nästa chef borde vara minst lika bra och bry sig lika mycket om de anställda och besökarna. En chef som förstod barn.

Hon skickade in en jobbansökan, veckorna gick och vi tänkte inte mer på det. Inte förrän personalchefen på Astrid Lindgrens Värld mejlade henne.

”De som vi har tagit ut till intervju är personer med mer livserfarenhet än du. Men om du är så här framåt – och behåller och utvecklar din lista över egenskaper och kunskaper även i framtiden – så kanske du någon gång ändå blir chef i Astrid Lindgrens Värld […] Innan jag avslutar så vill jag också önska dig lycka till i ditt framtida yrkesliv, men se till att gå in för skolan först så du är väl förberedd för yrkeslivet i framtiden.”

Tack, men nej tack – på riktigt

Mejlet var ett tack-men-nej-tack, men ett personligt och långt sånt. Och det både kändes och var på riktigt. Ett par dagar senare landade ett brev på hallmattan med fribiljetter till parken.

Så visst är saker i Astrid Lindgrens Värld på riktigt. Till och med när tioåringar gör det vansinniga att söka jobb som vd för ett bolag med flera hundra anställda.

Bonus: P4 Kalmar uppmärksammade att en tioåring sökte vd-jobbet.